torsdag 21 september 2017

ljuset bakom ögonen - Tommi Kinnunen

I Ljuset bakom ögonen får vi återse familjen från nordöstra Finland som vi först mötte i Där vägarna möts. Det är efterkrigstid och syskonen Helena och Johannes växer upp med sin mor fotografen och sin far Onni som strävar med att bygga ett hus till sin familj samtidigt som han vantrivs allt mer i familjelivet. Helena är blind sedan födseln och för att hon skall få en utbildning så skickas hon till Helsingfors, livet långt från familjen blir utmanande och musiken blir en tillflyktsort. Huvudkaraktär nummer två i den här romanen är Johannes son Tuomas, han längtar efter att utbilda sig och när han börjar sina studier i ekonomi så får han möjlighet att umgås med sin faster. Hans homosexualitet försöker han dölja för sin familj samtidigt som längtan efter en egen familj är stark. Kanske skulle jag velat att den relationen hade utvecklats mer och tydligare i boken, de båda har mycket gemensamt och det skulle kunnat bli ett starkare tema än vad som blev. 
Den här boken tar mycket fint vid där den tidigare slutade och jag rekommenderar verkligen att man läser dem tillsammans. För att kunna förstå sig på den komplexa familjen och den kultur som byggs upp dem emellan så behöver man nog ha med sig berättelsen om barnmorskan Maria som beger sig ut i obygden, hennes oäkta dotter Lahja som startar fotoateljé och hur familjen förlorar allt under kriget. Det är ingen familj av stora ord men med en stark sammanhållning som manifesteras i sommarhuset vid älven. 


tisdag 19 september 2017

det var bättre förr ...



Tro nu inte att jag har blivit en sån där lärare som bara pratar om att det var bättre förr ... För det var det inte. Inte allt. Men en sak som jag plockat fram ur de allra djupaste gömmorna är bokstavslådor,  ni vet lådor där varje bokstav har ett fack och där versaler står på en sida och gemener på andra sidan kortet. Vokalerna är förstås röda och konsonanterna svarta och de är perfekta när man arbetar med små elever som har svårt med att knäcka koden. Vi jobbar med fonomix och sjustegsmetoden i en blandning, sedan fyller jag på med bilder från Salminens läsebok från 70-talet som vi samtalar om, olika appar som bornholmslek och så de kära gamla lådorna. Läsa och skriva hör ihop och att forma bokstäver för hand med svag motorik tar alldeles för mycket kraft. Då är de här snart 50 år gamla hjälpmedlen fantastiska! 

måndag 18 september 2017

nu börjar uppladdningen

Från och med idag så ägnar vi två hela veckor 
åt bokmässan i Göteborg inne på Kulturkollo.se 

söndag 17 september 2017

en trio med böcker som problematiserar det där med pengar ...



Det senaste året har jag nu läst tre böcker som diskuterar det där med konsumtion, vad det gör för självkänslan att konsumera och hur det känns när man inte kan köpa det man behöver. Läs gärna mina tankar om Tjockdrottningen, Jag har inte råd och Fattigfällan.

Tre olika skildringar, tre helt olika böcker med det gemensamt att de vill få oss att tänka till kring yta, pengar och ekonomi. Och behovet att bli bekräftade. 

Cartlandoskulden tagen - vad gör man inte för ett kryss på en bingobricka?

Så var då min Barbara Cartland-oskuld tagen, vid 50 års ålder. Något för sent i livet kan jag konstatera. På bara några minuters lyssning av del 174 i Barbara Cartlands eviga samling så är jag förflyttad till min mormors tidningshög, då någon gång på sjuttiotalet när jag läste allt jag kom över. I Allas fanns det följetonger som man kunde plöja om man hade en hel tidningshög, och det hade min mormor. Klippdockorna var förstås det bästa men näst bäst var kärleksnovellerna, och det var en bra ingång till vuxenböcker. Tydliga karaktärer, lätt att förstå dramaturgin. Kärlek med förhinder, gärna lite farligt sådär med en adelsdam och en man från folket. Romantik och Månsken och kyssar. Så också i den här boken som utspelar sig i Grekland. Den engelska arvtagerskan Athena reser till Grekland för att gifta sig med en grekisk prins, så möter hon den vackre Orion, rövas bort av en skurk som inte är intresserad av några pengar utan bara vill åt hennes kropp, ond bråd död och återförening med Orion, lycksalighetens himlar, extatiska höjder och en pulserande tomhet. Typ så. Om det kan kvalificera sig in som tandsnusk ändå är tveksamt men nu kryssar jag helt drastiskt den rutan i bingot och känner mig nöjd med att återvända till ordinarie läsning ... 

lördag 16 september 2017

barnböcker från fler hörn än vårt


Idag bjuder Kulturkollo på flera fina intervjuer med tips på barnböcker från Afrika och Asien. Jag kan inte låta bli att slå ett slag för förlaget Hjulet  som med sin stora utgivning av barnböcker gör en fin kulturgärning. Jag har många elever som flyttat hit från Afrikanska länder och särskilt i arbetet med litteratur så är det fint att kunna bjuda böcker från många olika kulturer. 

Mina favoriter är John Kilakas Färsk fisk och Förtrollad frukt! 

jag har inte råd: sorrow nr 5



Läsningen av Jag har inte råd: Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg är lite komplicerad för mig, å ena sidan så är Marcus text utlämnande på ett sätt som gör ont i hjärtat och å andra sidan så diskuterar den konsumtionssamhället på ett sätt som är skarpt, intelligent och klarsynt. Djupt personligt och mitt i samtiden på en gång - kan det blir bättre?

Nej, objektivt inte men så är det det faktum att jag, på ett ytligt plan, har känt Marcus i flera år. Jag är en perifer del av den där bokbloggarmaffia som han beskriver som det gäng där han gärna vill hänga och med det sagt så blir boken så personligt drabbande för mig att jag nästan förbiser den välformulerade analysen av samtiden. Vilket är synd för den här berättelsen är mer än bara Marcus, mer än bara storyn om en kille som är drygt trettio och som trots en lång högskoleutbildning har svårt att försörja sig. Han jobbar deltid på en bokhandel och han tar så många konstnärliga uppdrag som han bara kan men pengarna rinner ut lika fort som de kommer in. Ångesten som följeslagare och svårigheten att sälja sig själv på en marknad där alla verkar så lyckade, så framgångsrika.

Marcus text är utformad om en dagbok, den startar med att han krasst inser att han inte har råd. Han har stora ekonomiska problem och tröstshoppar på nätet, finansierar sin samlarvurm med SMS-lån och mår extremt dåligt när han inser att hans beteende har gjort att han hamnat nära kronofogden. Han bestämmer sig för att ta ett köpfritt år och startar en blogg. Bloggens texter har vi kunnat läsa allteftersom och det är bloggen som är stommen i boken, sedan märker jag att en del är modifierat annat är tillagt för att boken skall fungera just som bok. "Du är vad du äger" är en grundläggande tanke som det liksom cirkulerar kring, det är det du kan konsumera som definierar dig och vad blir man för en typ när man inte konsumerar längre? Visst kan man sova naken om man har Chanel no 5 att luta sig på men om det är billigaste tvålen från Överskottslagret?

Jag erkänner villigt att det är oerhört ångestfyllt att skriva en text om den här boken. Jag vill göra boken rättvisa. Den förtjänar en plats i debatten, den tillför något som är svårt att formulera, en uppriktighet bortom sociala mediers vackra fasader och en sårbarhet i önskan om att bli bekräftad som många kan känna igen sig i. En konkret sak som min läsning ledde till var att jag genast avföljde ett antal människor i mitt flöde. Jag är less på att se de skrytsamma uppdateringarna och den vackra ytan, fiskandet efter likes och kommentarer och odlandet av en persona som inte alls stämmer med verkligheten.

Ett konto som jag absolut inte avföljer är Marcus, modiga människa!

fredag 15 september 2017

bokcirkla med oss!

Exakt två veckor kvar tills vår frukostbokcirkel på bokmässan!
Än finns det platser kvar, förlaget bjuder på frukost och författaren
Helena Thorfinn deltar i vårt samtal!
Anmäl dig till info@kulturkollo.se

onsdag 13 september 2017

kulturkollos utmaning uppmuntrar att tipsa om barnböcker bredvid och bortom



För mig är en riktigt bra barnbok en bok där det finns mycket, mycket att samtala om. Den där språket utmanar litegrann och där frågor som barn ibland funderar på finns där som en självklarhet. Jag har genom åren undervisat mycket med hjälp av fina bilderböcker och det finns inget som man inte kan undervisa om med utgångspunkt i en bra bok (nästan ...). Några av mina favoriter genom åren är:








Klickar ni på länkarna så kommer ni till ett inlägg som beskriver lite mer.

PS. Våga pröva bilderböcker på mellanstadiet!