torsdag 18 januari 2018

sagan om Turid - Kungadottern


Veckan inne på Kulturkollo är fylld av texter på temat tonår. Jag passar på att tipsa om böcker och texter som passar elever som är på väg in i tonåren och dagens tips är: Sagan om Turid Kungadottern som är en perfekt högläsningsbok för sena mellanstadiet eller tidigt högstadium. Den utspelar sig på vikingatid och Elisabeth Östnäs har i Turid skapat en komplex karaktär med skinn på näsan. Efter en vinter med svält är vikingabyn mycket decimerad. Fadern,vikingakungen, har snart gjort slut på sina skatter och hus och båtar förfaller. För att säkra kungadömets framtid måste Turid gifta sig med ett gott parti men Turid själv vill helst av allt lära sig att skriva. Hennes styvmor önskar att Turid ska följa i sin mors spår, hon vill att hon ska bli völva (sierska) och völvestaven bär Turid i sin hand på omslaget av den här välskrivna och spännande romanen. 

 - repris från tisdag 8 mars 2016 - 


onsdag 17 januari 2018

det tyska huset - ny serie av isländsk favorit

Det tyska huset är första delen i en ny deckarserie av den isländske författaren Arnaldur Indridason. Som både titel och omslag antyder så utspelar den sig under det andra världskriget, britterna har just lämnat ön och amerikanerna har kommit och etablerat sina baser. När en ung man hittas mördad av en amerikansk kula i Reykjavik så börjar jakten på förövaren. Island har vid tiden en enda kriminalinspektör, Konrad Flovent, och han får en ung tvåspråkig militärpolis, Thorson till hjälp.

När de båda upptäcker att den döde mannen har ett hakkors målat i blod i pannan så förstår de att han kanske inte bara är en misslyckad handelsresande som blivit skjuten i ett svartsjukedrama. Hur hänger det samman? Är det här ett politiskt mord i krigets skugga?

Om man har läst Idridasons serie om Erlendur så känner man igen hans lite långsamma och lågmälda berättarstil. Det kommer igen också i Det tyska huset. Långsamt så avtäcks brottet, med orsaker och verkningar och det är härlig läsning hela vägen. Om jag skulle ha något att anmärka så är det kanske att Indridason utnyttjar tiden och miljön lite dåligt, jag hade gärna velat veta mer om de amerikanska baserna och absolut mer om Islands roll i kriget. Kanske är det självklarheter för de isländska läsarna men mig gjorde det nyfiken. Troligen kommer mer i nästa del om det udda utredningsparet Flovent och Thorson och förhoppningsvis så krämar Indridason på fyrtiotalskänslan i dem.

Jag lyssnade till den här som ljudbok och den var helt Ok läst av Anton Körberg. Han kunde ju inte rå för att jag satt och saknade Erlendur mest hela boken. Den här nya serien är också läsvärd men det är inte Erlendur, det är det inte.


på, mellan och bortom raderna

På, mellan och bortom raderna av Emma Frey-Skött är en utmärkt handledning för alla de lärare som tycker att det kan vara svårt att arbeta med högläsning i klassen. Jag predikar verkligen vikten av att välja texter noga i undervisningen och att arbeta systematiskt med texter så att man i textsamtal och gemensam läsning kan hjälpa elever att utveckla strategier för läsförståelse. Känner man sig trygg i det arbetet så finns där försåt mängder av böcker man kan jobba med, känner man sig lite osäker så finns det i den här handledningen utförlig planering för hur man kan arbeta kring 12 riktigt bra böcker för mellanåldern. Jag har läst de flesta av dem och jag vet att de går hem hos många elever. Den här uppdaterade versionen har en blandning av gamla favoriter som Drakskeppet och Eldens hemlighet och ganska nya romaner som Ispirater och Glasbarnen. Gemensamt för alla texter är att de är noga utvalda och utprovade. Det här är en handledning som borde finnas i alla mellanstadielärares arbetsrum. Praktisk och inspirerande! 

tisdag 16 januari 2018

två tonåriga favoritkaraktärer

Veckans utmaning inne på Kulturkollo uppmanar oss att berätta om några favorittonåringar från kulturens värld. Jag har många favoriter, till exempel gillade jag den helt grymma Frankie i Den ökända historien om Frankie Landau-Banks  och Jack i Christina Lindströms roman med samma namn men så återkommer ändå mina tankar till Augustus och Hazel Grace. Min text om dem skrev jag 2013. Här kommer en repris:


The fault, dear Brutus, is not in our stars
But in ourselves.
Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Hemma hos Augustus finns allehanda käcka uppmaningar broderade på kuddar och bonader, tryckta i glas och på små tavlor. Without pain, we couldn't know joy  Sällan har en sådan uppmaning skorrat falskare än när jag hulkande läser ut John Greens senaste roman The Fault in Our Stars. Hur jäkla positiva de än försöker vara så är det inte rättvist. Livet för Hazel Grace och Augustus är inte rättvist. Det ödet som står skrivet i stjärnorna är inte rättvist. Punkt.

Hazel Grace och Augustus. Så heter de två huvudpersonerna som träffas i en hjälpgrupp för ungdomar som överlevt cancer och så mycket mer ska jag inte skriva om handlingen. Poesi och en roman är stor del av deras gemensamma berättelse och de snabba replikerna, de filosofiska och smått existentiella funderingarna, känslan för ungdomarna och respekten för deras liv gör mig helt betagen.  Det här är en av fjolårets mest omskrivna YA-böcker och det är alltid en risk att läsa en superhypad bok, men jag blir inte besviken. Det här är en läsning som bjuder mig både en fantastisk kärlekshistoria, gapflabb och storgråt. Klart den ska bli film. Snart.

På svenska finns den att köpa och då heter den Förr eller senare exploderar jag.


- texten är en repris från 2013 - 

norra latin - en roman för unga vuxna (och för alla andra också)

Nej, nu ljög jag i rubriken. Det här är inte bok för barn innan tonåren. Annars är Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren en allåldersbok med en berättelse som kan fängsla alla från 13 - 99. Tycker man sedan om teater, kanske särskilt om man kan sin Shakespeare, relationer och en smula övernaturligt så är man verkligen i rätt bok.

Miljön är också magiskt väl vald. Finns det någon bättre plats att förlägga en fantasy/skräck-roman till än ett gammalt läroverk? Allt från väggmålningar, aulan med gradäng, stentrapporna och samlingen uppstoppade och konserverade djur hjälper till att bygga upp stämningen i berättelsen om teatereleverna som just börjat i första ring.

Jag läste mitt exemplar som en blandning av ljudbok och e-bok och det är verkligen en perfekt kombo. Mer om den här romanen kommer, var så säkra!

Passa också på att lyssna till De dödas röster - en thrillerpodd från 2016.  Jag gillar egentligen inte skräck och läskigheter men den är bra. Mycket bra!

måndag 15 januari 2018

tonårsveckan börjar med Anrop från inre rymden

Nu så är det dags för tonårsvecka inne på Kulturkollo och jag börjar med att tipsa om en augustprisnominerad novellsamling som passar perfekt för barn som befinner sig på väg in i tonåren.  Noveller för mellanåldern är perfekta texter att arbeta med i klassrummet och extra glad blev jag när jag såg att Elin Nilsson kommit med en fin samling. Anrop från inre rymden är åtta korta texter som alla har ett innehåll som ligger nära elever i femman och sexans vardag. Vi får möta tjejen som inte vet om bästisen längre är bästis (med tillhörande kattungedrama), pojken som åker med sin pappa på nyårsfirande fastän han hellre vill vara med mamma och hennes vänner, klassens som fått en vikarie istället för älsklingsfröken och mycket mer. Nilsson är mycket duktig på att skriva enkelt och rakt utan att det blir tramsigt eller för barnsligt. Jag rekommenderar alla lärare som jobbar med mellanåldern att läsa den här samlingen och välja ut de noveller som passar just er klass. Det lär garanterat finnas en eller flera texter som är perfekt!
"Ett tittskåp in i verkligheten – ja, det är vad Elin Nilsson ger läsaren i novellsamlingen Anrop från inre rymden. I åtta avskalade berättelser ges vi en skymt av vardagen, i all sin vardagliga ovanlighet. Det är opretentiöst, stringent, och träffsäkert. Och igenkänningsfaktorn är hög. Berättelserna – små utsnitt av tid och rum – får oss att tänka och fantisera vidare. Det är novellkonst på högsta nivå."

- augustjuryns nomineringstext 2017

torsdag 11 januari 2018

årets debutantprisnomineringar


Nomineringarna till Borås Tidnings debutantpris är alltid spännande att följa. Är det någon svensk författare som jag missade under förra året som det är dags att hitta till? Som alltid så har jag (oftast) läst romanerna. Agnes Lidbeck och Isabelle Ståhl är två välkända författare för mig. David Väyrynen,  Linus de Faire och Viktoria Jäderlings texter har jag inte läst, möjligen tar jag mig an Jäderlings noveller. Möjligen. 

Min favorit så långt är Agnes Lidbecks starka Finna sig: 
Finna sig av Agnes Lidbeck är en riktigt stark debut, jag läste den i ett svep och kunde under de timmarna helt leva mig in i huvudpersonen Annas liv. Romanen börjar med att det första barnet föds och Anna förstår att nu har hon fått det tydliga uppdrag som hon längtat efter och kanske samtidigt fruktat. Hon skall vara den som tar hand om. För att hemmet och livet med barnen ska fungera så arbetar hon hemifrån och snart blir familjen ännu ett projekt som hon driver. Hon går all in i den traditionella kvinnorollen som handlar om att uppfylla mannen och barnens behov innan de ens vet om att de har dem, hon sköter familjelogistiken, arbetar flitigt med sina reportage och blir allt mer uttråkad. Så en dag när barnen är nästanvuxna, maken reser allt oftare till Oslo och hon själv är nästan utplånad av rutiner och måsten möter hon den karismatiske författaren på en middag. Gnistan tänds och trots att hon nu är medelålders kanske det finns något annat för henne? 
Jag är imponerad över hur stramt och precist Lidbeck skriver fram sin huvudperson. Handlingen och ämnet skulle kunna locka till en pratig text om vardagens krav och tristess men hon kokar ned det till några få meningar som säger allt. Boken handlar om hur Anna fullt och helt identifierar sig med den som skall finna sig, den som skall tjäna, den som skall fixa och ordna. Bitterheten ligger där som underton som inte så mycket uttalas men som anas. Offerkoftan är på men samtidigt så är det hon själv som har stickat den i sin iver att vara till lags. För att bli omtyckt, vara behövd. Så snyggt gjort och så skickligt! Frågan som man ställer sig är om Anna hade ett val? Var det ett medvetet val att bli den som vigde sitt liv åt andra eller var det så djupt rotat i föreställningarna om hur en kvinna, en mor skall vara? Är det en roll som unga kvinnor känner igen sig i idag eller är det en generationsfråga? 

- repris från juli 2017 - 

onsdag 10 januari 2018

tisdag 9 januari 2018

som ett träd i skogen - vi möter Bricken igen!

På Kulturkollo skriver vi på temat Att bryta ny mark hela veckan och jag passar då på att skriva några rader om del sex i serien om Bricken på Svartvik. I som ett träd i skogen är året 1918 och Bricken skall fira sin femtioårsdag. Hon dukar fint i kapellet och både barn och barnbarn skall komma på festen. Krigsransonerna gör det svårt att bjuda på annat än rågbröd och risgröt men dottern Frida, som gift sig fint, har lovat att baka vetebröd. Bricken är änka igen och ensam med sin yngste son, i hushållet bor också fosterdottern Elvira och vuxne sonen Isak. Direkt på den första sidan kastas man in i vardagslivet på sågverket Svartvik och det känns ovanligt mycket som att möta en gammal vän när man öppnar boken. Man vill så väl för Bricken och man lider med henne när det inte går henne eller hennes familj väl.

Läs hela serien om Bricken - det är romaner om alla de kvinnor och män som förändrade i det tysta. I vardagens slit och med idogt arbete förändrade och förbättrade de levnadsvillkoren och förutsättningar för sina barn. Industrialiseringen, arbetarrörelsen, väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen går hand i hand och bidrar till att det moderna Sverige byggdes. Vibeke Olssons romaner är både lättlästa och samtidigt mycket väl förankrade i den svenska historien. Allmänbildande och helt oemotståndliga. För nästa tre år sedan var Vibeke Olsson snäll att svara på några frågor kring skapandet av sina romaner. Passa på att läsa den intervjun igen, och läs böckerna!