söndag 20 maj 2018

Skulptur i Pilane 2018

Så har jag då gjort premiärturen till Skulptur i Pilane. Utställning öppnade igår och jag ska erkänna att jag var rejält nyfiken på årets innehåll. Det är alltid något extra att komma tidigt på säsongen när träd och buskar ännu inte riktigt kommit igång, sedan förändras upplevelsen i takt med att naturen slår ut och när ljungen sedan blommar i augusti så är det en mycket annorlunda omgivning som konsten befinner sig i. Något alldeles extra är det också att komma precis i öppnings- (eller stängnings) tid. Då han man parken nästan för sig själv och lugnet är stort och skönt på de forna gravfälten. Ett tips från coachen alltså, kom klockan 9 när det öppnar :-)

För att ni ska planera in ett besök under sommaren är givet. Årets skulpturutställning är något extra, jag tycker det var så fint att skulpturerna i år inte bara samspelar med naturen och oss som tittar utan också med varandra. Former, färger och material kommer igen och placeringen är på flera ställen gjord så exakt att skulpturerna på en gång kommer i samspråk med varandra. Jag visar här ett urval:



The Egg av Hedvig Bergman och Anna av Jaume Plensa.



Olika leka bäst av Kent Karlsson



Connected - Disconnected av Hanneke Beaumont och Anna av Jaume Plensa



Observant och Stepping forward av Hanneke Beaumont



Stepping Forward av Hanneke Beaumont



Holding On och Change of Direction av Maria Miesenberger



Björnarna av Laura Ford (notera automatvapnet hos ledarbjörnen ...)



Pool av Tony Craig



Earth av Ida Koitila



Universum i Människans Tanke av Helgi Gislason

Peter Lennby har under vinterstängningen arbetat hårt och gjort parken mer tillgänglig med ordentliga trappor och spänger, anlagda grusvägar och räcken att hålla sig i. Gott så för alla som behöver en mer anpassad park men lite av känslan - den där att man hittar otrolig konst i en fårhage och mitt uppe i ingenstans i en skreva i berget - har gått förlorad. Just nu, när det är nygjort så sticker det ut och påverkar upplevelsen men när virket grånat och ogräset börjar spira i gruset så försvinner nog den känslan. Jag ska, som alltid åka ett par gånger till i sommar till Pilane som ligger bara några kilometer från sommarstugan på Tjörn. Hoppas ni tar en tur, och hojta då så att det blir fikastopp hos mig på vägen! 

rich boy - Caroline Ringskog Ferrada-Noli



Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli är en sån där roman där jag pendlar rejält under läsningen. Åååå så totalbra och nja, lite för pretto, lite för konstruerat. Där finns meningar som man bara vill gömma och lägga i en liten ask och språket är osentimentalt och granskande på ett sätt som både skapar distans och ruggig närhet.

Romanen börjar i efterkrigstid med att den unga Gully, begåvad dotter till en korgmakare, gifter sig med den besuttne och välutbildade bondsonen och de bosätter sig på Lidingö. Villan har pool och barnen kommer planenligt. Så dör maken och Gully får fullt upp med att överleva, barnen får klara sig själva. Orken för omsorg och kärlek finns inte längre kvar. Så växer Marianne upp, hon söker sig till psykologistudier där hon träffar den karismatiske Kaj. Tiden är slutet av 60-talet och Kaj tror på fri kärlek och lever livet så som han önskar, vad Marianne och den lilla familjen behöver är inte särdeles intressant. Det trauma som drabbar dem påverkar Marianne i grunden och när paret får en dotter Annika, så växer hon upp som ett maskrosbarn med två föräldrar som inte förmår vara vuxna. Romanens tredje tidsplan är nutid. Annikas liv i Stockholm är komplicerat, hon lever med en man som ger trygghet och stabilitet och när han lämnar henne så blir hon helt vilsen. Mönstret som grundlagts under flera generationer kommer igen, oro, ångest och rastlöshet blir den dominerande känslan. Tre hyperbegåvade kvinnor som inte klarar av att hantera livet, och det är emellannåt mycket jobbig läsning. Man vill bara skaka om dem, önska att de ska välja vägar som är bra för dem. De skaffar sig strategier för att kunna hantera livet men de innefattar inte att ta hand om varandra, hjälpa varandra vilket smärtar.

Karaktärerna och språket, miljöerna och drivet i berättandet är helt i min smak men så är det helheten då. Jag kan lite genomskåda tanken med att man följer de tre generationernas kvinnor - som alla träffar eller gifter sig med en man som är från en annan klass än de själva - och deras känsla av utanförskap när de inte klara av de förväntningar och outtalade koder som de möter. Klassresenären behöver ha en extra styrka för att kunna finna sin plats och den har ju alla de här kvinnorna på sätt och vis. De utbildar sig, de fyller sina dagar med arbete och prestationer, söker bekräftelse i män som de beundrar, men har tappat bort varandra på vägen. Kanske blir det spåret lite för mycket för mig.

På babel i söndags så hade de ett temaavsnitt om 1968 och det rekommenderar jag alla att se. Samtalet mellan CRFN, Åsa Moberg och Henrik Berggren var både spännande och intressant.

lördag 19 maj 2018

i äppelblommens tid - mellan himmel och hav



Äppelträdet på landet blommar som aldrig förr och att sitta och läsa under det har idag varit som att vistas i en väldoftande humlesurr med äppelblomskonfetti som bonus. Passande nog så var boken jag läste en feelgood som utspelar sig i äppelmiljöer i Kivik på Österlen. Mellan himmel och hav  av Anna Fredriksson är enligt säljtexten den första delen i en trilogi med samlingsnamnet Pensionat Pomona. Den skildrar tre generationer kvinnor i en familj som av olika anledningar tappat kontakten med varandra. Så dör en äldre släkting och farbror Åke har meddelat sin sista vilja i ett ljusblått kuvert. Så förs då de tre kvinnorna samman och tvingas att mötas. Det blir inte enkelt och scenen när de ses för första gången på Åken begravning är riktigt bra. Magvärken är total när man läser. Anna Fredriksson är en av de skickligaste svenska författarna i genren lättsamma och samtidigt allvarliga relationsromaner och hon har ofta familjen och familjehemligheter i fokus. (Minns Sommarhuset till exempel som också börjar med en begravning btw)

Miljöerna på Österlen gör att man charmas lite extra och man får lära känna både konstnären Vanja, hennes dotter Sally och dotterdottern Josefin på ett sätt som ger mersmak. De är alla kvinnor av sin tid och bär alla med sig en känsla av att bli övergivna och lämnade. Kan de bryta det som präglat dem i generationer, finns det möjlighet att börja om?

Vilken tur att det här verkar bli en serie, jag ser fram emot att läsa mer om Pensionat Pomona.




varvet idag


Idag invaderas Göteborg av löpare och folkfesten brukar vara riktigt härlig. Vädret ser ut att bli perfekt men för mig är varvet förstås väldigt mycket Magnus. Han har sprungit många, många gånger och den röda vattenflaskan var hans sällskap under hela sjukdomstiden. Färskt vatten i den fylldes varje kväll inför natten och det var standardrutin. Nu ska jag inte hänge mig åt ältande men man kan undra varför den där lömska sjukdomen inte för ett år sedan berättade för kroppen och oss att M inte mådde bra. Förslagsvis genom att inte orka varvet på vanlig tid ... 

För ett år sedan sprang alltså Magnus en halvmara på en av sina bästa tider. Hur är det ens möjligt? Med tanke på hur värdefull tiden blev så hade fem månaders tidigare upptäckt troligen gjort skillnad. Så var det sagt.

Hoppas nu alla löpare idag får en fin runda, jag själv skall åka till landet och titta på äppelblommen. 

fredag 18 maj 2018

Patrick Melrose - nu på HBO


På HBO kan man just nu se den tokhyllade serien Patrick Melrose med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Jag ska absolut se den - kanske redan i helgen om inte vädret är allt för strålande. Passar på att påminna om mina texter om böckerna - min favoritdel är nog så här i retrospektiv den första Glöm det. Dåliga nyheter. Visst hoppModersmjölk och Till slut  fullbordar den mycket läsvärda kvintetten. Nu får vi se om TV-serien funkar, någon av er andra som sett? 

torsdag 17 maj 2018

vi firar våra nabor! En norsk läslista!


Jag läser ganska mycket från Norge, sisådär 10 titlar per år vilket gör landet till ett av mina vanligaste i statistiken. Orsaken är enkel, det finns många riktigt bra författare i vårt västra grannland och nu kommer en liten tipslista med favoriter från de senare åren. Jag tycker absolut att ni ska läsa:


En modern familj av Helga Flatland

Simma med de drunknade av Lars Mytting


Valfri deckare av Jörn Lier Horst - min favorit är nog Jakthundarna

Årstidskvartetten av Karl-Ove Knausgård - min favorit är Om våren

Vill man kolla in alla mina boktips från våra nordiska grannar så har jag en tag Norden. Klicka på den så vips! 





tränar i trädgårdar



Den här våren har jag besökt parker och trädgårdar som aldrig förr men premiärturen till Liseberg klarades av idag. De har trädgårdsdagar just nu och stora delar av parken var fylld av blommor och trädgårdstillbehör till salu. Idéträdgårdar fanns det också men det är ju parkens egna planteringar som är så otroligt fina om man kan komma så här på våren. Rekommenderar verkligen alla att ta en tur, kan man komma vardag innan kl 15 när resten av parken öppnar så får man garanterat en lugn och mycket vacker upplevelse.






nej och åter nej - Nina Lykke

Nej och åter nej av Nina Lykke är den omtalade romanen som har recensionsdatum just idag på den norska nationaldagen. Hipp hipp för alla er som har den kvar att läsa!

Det skadar säkert inte att vara medelålders med vuxna barn när man läser för iakttagelserna och skildringen av tiden mitt i livet är så väldigt mycket mitt i prick. Ingrid och Jan är det välutbildade medelklassparet som varit gifta i 25 år, pojkarna bor kvar hemma och livet går helt enkelt på rutin. Ingrid arbetar som lärare och hon är allmänt less på både jobbet, Jan och de bortskämda sönerna. På Jans arbete finns också den yngre kvinnan Hanne som känner den biologiska klockans tickande och Jan drömmer om ett liv med Hanne men steget från en dröm till verklighet är inte självklar.

Så får man följa de tre huvudpersonerna under händelser i livet som för många är lätta att känna igen, livskriserna när allt känns trist och tråkigt och man helst av allt vill något annat än de man har  varit återkommande samtalsämnen i vår lilla familj och bland vänner. Vad är det med människan som gör att man så sällan är riktigt nöjd? Som sagt, så gäller det huruvida man vågar agera på missnöjet eller bara bekvämt låter tiden gå. Jag gillar Ingrid. Så var det sagt ...

Med humor och sylvass blick för det allmänmänskliga punkterar Lykke det välordnade medelklasslivet och jag kan inte annat än ansluta mig till hyllningskören och uppmana alla att läsa!   

blå - nytt från Maja Lunde



Blå är Maja Lundes andra bok i hennes planerade dystopiska kvartett som alla ska konkretisera vilka konsekvenser klimatförändringarna kan får för mänskligheten om vi inte tänker till och förändrar vårt sätt att ta hand om vår jord. Vatten är temat för den nya romanen och precis som i Binas historia berättas det i tre olika tidsplan. Boken börjar i nutid, den sjuttioåriga Signe lastar sin båt Blå och seglar söderut. I lasten har hon något alldeles extra och hela företaget är en avancerat planerad hämnd.

Signe och hennes käre träffades som ungdomar och det är romanens äldsta tidsplan. De växer upp tillammans, lämnade båda den lilla orten i kanten av fjället för att studera och de återvände sedan till sin hembygd. För Signes far, och för Signe är fjället, glaciären och älven som rinner genom dalen mycket viktiga och när vattenkraftverket skall torrlägga älvfåran delas bygden i två. De som önskar arbetstillfällen och modernitet och de som vill värna naturen kommer inte överens.

Framtidsberättelsen i den här romanen skildrar ett Europa där vattnet har försvunnit helt, torkan breder ut sig och bränderna går inte att stoppa. Människorna flyr och samlas upp i läger och några av flyktingarna är den unge David som har med sig sin fyraåriga dotter. De har kommit ifrån resten av sin familj och väntar uthålligt på dem i ett av uppsamlingslägren. Läget blir allt mer akut och de söker sig från lägret för att leta efter mat, de finner ett övergivet hus som de kan vistas i. Där finns också en igenstängd båt på en ställning som blir David och dotterns dröm om att kunna åka därifrån, bara vattnet kommer i kanalen. Bara regnet börjar falla.

Det är ett delat Europa som vi anar i den här berättelsen, Södra Europas befolkning är på flykt och de länder där regnet fortfarande faller vill inte ta emot de stora flyktingströmmarna. På det viset så är Blå en tydligare kommentator av samtiden än den tidigare Binas historia. Lättläst och spännande, vackra miljöskildringar och gripande skildrings av livet i ett flyktingläger är det som stannar kvar efter att jag läst klart. Vattnet är viktigt för berättelsen, helt klart, men det känns som att Lunde i sin nya roman vill bredda sin berättelse något och placera den mitt i samtiden. Jag ser mycket fram emot att läsa nästa bok som, om jag uppfattade henne rätt i Babel, ska handla om utrotningshotade djur.